apple stories
Apples återställningsfond odlar nya rötter i Atlantskogen
Återställningsfondens projekt i Sydamerika återplanterar skog, en planta i taget
I den sydamerikanska Atlantskogen menar många att livet är beroende av en moder, den överlägsna matriarken som ger liv åt alla. Det stämmer för skogens växter och djur, och till och med för träden som tornar upp sig mot solen samtidigt som de ger skugga åt livet i undervegetationen.
Det uppskattas att det finns 5 000 olika trädarter i Atlantskogen idag. Två tredjedelar av dessa är utrotningshotade efter århundraden av avverkning och exploatering. Att återställa regnskogen – i ett område på mer än 40 miljoner hektar i Brasilien – har varit själva kärnan i Apple-stödda projekt i regionen. Ett av projekten utförs inåt land från kuststaden Trancoso i den brasilianska delstaten Bahia, där ett företag odlar plantor från moderträd, de mest motståndskraftiga träden från olika arter som har överlevt förödelsen i regnskogen.
”Vi började med bästa möjliga genetiska material som skördats i ett enormt, inhemskt reservat i Atlantskogen”, förklarar Bruno Mariani, grundare och vd för skogsförvaltnings- och investeringsföretaget Symbiosis. ”Syftet är att locka massor av djur och insekter.”
Symbiosis, som grundades 2008, har samlat in, lagrat och planterat frön från moderträd av olika brasilianska arter sedan 2010. ”Moderträdet representerar naturen som ger oss all den energi och den grund vi behöver för återställandet. Moderträdet ger oss allt”, säger Mickael Mello, chef för Symbiosis plantskola.
Symbiosis är en av tre investeringar i Apples återställningsfond som presenterades 2021 med målet att använda fler naturbaserade lösningar för att ta itu med klimatförändringarna. Tillsammans med Goldman Sachs och Conservation International har återställningsfonden investerat i tre projekt för koldioxidupptag i Brasilien och Paraguay med målet att ge fördelar som rör sig långt bortom koldioxiden – från att stärka lokala möjligheter till försörjning till att öka den biologiska mångfalden.
Från vänster till höger: (1) Fabiane Souza M. Delmira leder teamet på plantskolan och övervakar frömagasineringen hos Symbiosis. Hör henne beskriva vikten av att använda frön från moderträd för att få fram plantor. (2) I Symbiosis frömagasin står det hyllor fulla av behållare med hundratusentals frön av hög kvalitet från de mest motståndskraftiga träden på företagets mark i Atlantskogen.
Uppifrån och ner: (1) Fabiane Souza M. Delmira leder teamet på plantskolan och övervakar frömagasineringen hos Symbiosis. Hör henne beskriva vikten av att använda frön från moderträd för att få fram plantor. (2) I Symbiosis frömagasin står det hyllor fulla av behållare med hundratusentals frön av hög kvalitet från de mest motståndskraftiga träden på företagets mark i Atlantskogen.
Sedan Symbiosis första plantering, som bestod av 160 olika arter som spreds ut över ett område som alltid kommer att skyddas från avverkning, har företaget utökat sitt återställande av hotade inhemska träd. I och med Symbiosis ansträngningar att minska förlusten av biologisk mångfald har företaget åtagit sig att bevara 40 procent av sin mark med naturliga flerartsskogar samtidigt som resterande mark ger värdefulla tropiska träslag från ansvarsfullt skogsbruk. Efter att ha planterat 800 hektar av skogsland med biologisk mångfald under tio års tid har företaget nu ambitionen att plantera över en miljon plantor på 1 000 hektar bara under 2024.
”Träd arbetar i grupp, som ett nätverk” säger Mariani. ”De är sociala varelser och de vill hjälpa varandra. Olika arters rötter sträcker sig olika djupt ner i jorden, så de konkurrerar inte med varandra – de samarbetar.”
Atlantskogen ligger längs Sydamerikas östra kust. Skogen har sin början i nordöstra Brasilien och sträcker sig inåt land och ner till sydöstra Paraguay och norra Argentina. Den är bara 64 kilometer bred vid sin nordligaste punkt och breder ut sig ungefär 322 kilometer inåt land från sin södra kustlinje vid Atlanten. Efter över 500 år med avskogning har regnskogen utarmats med 80 procent när terrängen används som jordbruksmark för kaffe, kakao, sockerrör och andra grödor samt som betesmark för boskap. Mycket av regnskogen har utarmats på värdefulla träslag – som bresilja och äkta palisander som används till möbler, i byggindustrin och till och med i gitarrer och andra musikinstrument. Idag ser man en liknande utveckling i Amazonas.
Beräkningar visar att Atlantskogen har ett potentiellt återbeskogningsområde på omkring 40 miljoner hektar. Symbiosis strategi för skogsbruk syftar till att skapa hållbara skogar av hög kvalitet samtidigt som man fortsätter kampen mot klimatförändringar med ett av de mest väsentliga verktygen för koldioxidbindning som finns: naturen själv. ”Vi balanserar framställningen av trä med kollager”, förklarar Alan Batista, Symbiosis CFO, som har studerat skogsbruk och vars karriär spänner sig över massa- och pappersindustri, affärsstrategi, ekonomi och finans.
”Träbiomassa skapar faktiskt mycket kol som lagras här, och vi vet att det lagras mycket kol i jorden också”, säger Batista. ”När det kommer till att skörda måste vi tänka hela vägen från början till slut av cykeln. Vi bedriver kontinuitetsskogsbruk, vilket innebär att vi förvaltar skogen för beständighet. Marken ska alltid vara täckt av skog.”
Efter sin skogsmästarexamen ägnade Symbiosis CFO Alan Batista de första åren inom massa- och pappersindustrin åt att finslipa sina tekniska kunskaper kring att föröka och klona plantor innan han tog sin masterexamen utomlands, där hans intresse för nya sorters skogsbruk med inhemska arter växte fram.
Från vänster till höger: (1) Mickael Bandeira de Mello, chef för plantskolan på Symbiosis, har uppdraget att få planteringen att växa från 800 hektar på tio år till 1 000 hektar på ett år. (2) Skogsmästaren Victor Leon Rocha Araújo analyserar hur det går på Symbiosis tidigare planteringsplatser – från jordkvalitet till trädhälsa – för att kunna planera för framtida planteringsplatser.
Uppifrån och ner: (1) Mickael Bandeira de Mello, chef för plantskolan på Symbiosis, har uppdraget att få planteringen att växa från 800 hektar på tio år till 1 000 hektar på ett år. (2) Skogsmästaren Victor Leon Rocha Araújo analyserar hur det går på Symbiosis tidigare planteringsplatser – från jordkvalitet till trädhälsa – för att kunna planera för framtida planteringsplatser.
För att räkna ut hur mycket kol som lagras i marken har Symbiosis använt Space Intelligences satellitdata, ekologisk kunskap och maskininlärning för att skapa kartor över marktäckning, förändring av marktäckning och kol i skogen. Satellitdata integreras med avläsningar från appen ForestScanner, som gör fältmätningar med LiDAR-tekniken på iPhone för att fastställa ålder och växttakt. ”De hjälper oss att undersöka egendom och markanvändning – hur mycket som är betesmark, skogsmark och retroaktiv avskogning”, förklarar Batista.
En del av processen är att identifiera områden med mark som tillhör ursprungsbefolkningen, vilka Symbiosis snart hoppas kunna samarbeta med för att identifiera och samla frön från moderträd på deras mark. Efter att ha besökt Amazonas 2007 för att se hur ursprungsbefolkningen återplanterade skog i ett område som hade förstörts av avverkning längs den peruanska gränsen blev Mariani inspirerad.
”Ledarna pratade med mig om klimatförändringar och de tog med mig till en plats där de hade återplanterat skog, och det såg ut som en ursprunglig skog”, erinrar sig Mariani. ”Det var inspirerande att se kraften i återställandet av naturen och hur traditionell kunskap kan kombineras med vetenskap.”
Knappt 260 mil sydväst om Trancoso pågår ett annat av återställningsfondens projekt på Forestal Apepu i San Pedro-distriktet i Paraguay.
I den här sydvästra regionen av Atlantskogen utvecklar Forestal Apepu snabbväxande eukalyptusskogar för högkvalitativ timmerproduktion på mark som var skövlad för årtionden sedan samtidigt som man skyddar den återstående naturskogen och planterar inhemska arter i olika experimentella försök. Genom att fokusera på högkvalitativt timmer som förvaltas under längre odlingscykler skapar Forestal Apepu mer koldioxidupptag och mer långvarig inlagring på sin skogsmark. De hoppas även att de gedigna träprodukter som tillverkas av deras högkvalitativa timmer lindrar trycket på naturskogen i sig, vilket resulterar i att kol lagras i långlivade träprodukter även efter att ett träd har huggits ner.
En väsentlig del av Forestal Apepus arbete sträcker sig bortom skogens gränser. Projektet stöttar även lokalsamhällen genom en rad initiativ för social påverkan i närliggande San Estanislao i Paraguay.
I generationer har inlandsregionen förlitat sig på skogen för timmer, ved och jordbruksbehov. Inom ramen för Apples återställningsfond arbetar Forestal Apepu tillsammans med lokalsamhällen för att identifiera alternativa källor till kompletterande inkomst som kan mildra trycket på timmerskogarna i området. Det kan bland annat röra sig om anställning på företagets eukalyptusfarmer som är certifierade av Forest Stewardship Council, markarrenden enligt en modell för kontraktsodling (där småskaliga markägare tilldelas plantor och teknisk hjälp för att odla och förvalta timmer), kycklingproduktion genom en lokal kvinnoförening samt yerba mate-odling.
I 40 år har Graciela Gimenez bott i det lilla samhället Cururu’o med 1 200 invånare. Varje morgon vaknar hon klockan fem för att påbörja sin dagliga rutin att mata hönsen, byta deras vatten, städa huset, laga mat till familjen och ta hand om allt som kan uppstå i kvinnoföreningen som hon var med och grundade och är ordförande för.
”Jag har alltid varit väldigt engagerad i samhället”, säger Gimenez. ”De tycker om att jag har makten att få saker att hända.”
Efter flera möten med Gladys Nuñez som är ansvarig för sociala kontakter på Forestal Apepu samlades Gimenez och kvinnorna i samhället för att utveckla en inkomstkälla genom att föda upp kycklingar. Tidigare hade hushållen oregelbunden inkomst primärt från dagsverken på mark i närheten. Efter att Forestal Apepu utökade Graciela Gimenez hönshus med 21 kycklingar 2023 har hon numera 51 hönor som producerar ägg och kött åt familjen att äta och sälja.
”Vi måste ta hand om våra grannar, som även borde vara våra allierade”, säger Nuñez. ”Alla från de här samhällena som jobbar på Apepu, även jag, får varje dag lära sig om skogsförvaltning, som exempelvis hälsa och säkerhet vad gäller bekämpningsmedel eller hur man bättre använder naturliga resurser. Att vi som samhälle lär oss tillsammans kommer att gynna miljön.”
Ramon Mariott (till höger) och hans familj lämnade regionen Chaco i Paraguay 1962 för att flytta till Palomita I, där de genast såg den bördiga jorden vid sitt nya hem. Mariottis pappa började odla yerba mate och lärde honom vanskligheterna med att skörda växten som många paraguayaner förlitar sig på som törstsläckare.
Ramon Mariotti, ledare i samhället Palomita I, bosatte sig i området 1962 efter torka och förstörelse i Chaco-regionen. I området har han odlat yerba mate, ett örtte som för många paraguyaner är den enda substans som släcker deras törst. Mariottis pappa lärde honom alla konster och knep med hur man odlar, såsom att veta när bladen är redo att skördas, hur försiktigt man måste plocka dem för hand, hur man torkar och maler dem samt hur man avgör vilka som är bäst att sälja.
”Ända sedan vi kom hit har vi insett hur bördig den här marken är”, säger Mariotti. ”Det är som att ha naturens mataffär omkring oss. Vi kan plantera vad som helst.”
Från vänster till höger: (1) Alvaro Ramirez är en av Forestal Apepus mer erfarna skogsmästare och CTO med ansvar för all markverksamhet på plats. (2) Skogsmästaren Belén Osario arbetar tillsammans med Ramirez och är ansvarig för skötseln av olika timmerplatser.
Uppifrån och ner: (1) Alvaro Ramirez är en av Forestal Apepus mer erfarna skogsmästare och CTO med ansvar för all markverksamhet på plats. (2) Skogsmästaren Belén Osario arbetar tillsammans med Ramirez och är ansvarig för skötseln av olika timmerplatser.
För att hjälpa dem att utöka sin skörd har Mariotti arbetat tillsammans med Alberto Florentín på Forestal Apepu för att förbättra deras planteringsprocess, till exempel med kunskap om när man ska plantera och hur tätt plantorna ska sättas.
Florentín har varit skogsmästare i 40 år och rest runt i hela Paraguay, först tillsammans med skogsstyrelsen och därefter med Museo Boisés Bertoni, ett naturreservat där han hjälpte till att rekrytera parkvakter från ursprungsbefolkningen som han träffade i området. Florentín menar att den kunskap han har fått från sina många besök i Paraguays olika regioner är tack vare hans möjlighet att överleva var som helst i landet och hjälpa andra att lyckas med marken.
”Jag vill se till att folk här kan se saker och ting växa och att vi inte lämnar en öken åt framtida generationer”, säger Florentín. ”I och med klimatförändringarna har det blivit svårare och svårare. Tillgången till vatten är otillräcklig och det är svårare att hitta sådant som växer. Jag vill se till att de har alla resurser på plats för att fortsätta odla.”
Förutom Forestal Apepus skogsarbete och uppsökande verksamhet har företaget introducerat ett banbrytande tillvägagångssätt med bioakustisk övervakning för att registrera hur den biologiska mångfalden på marken förbättras, med stöd från International Climate Initiative genom FLILA-projektet. Lyssna på skogens ljud, bland annat traktens fåglar, insekter och andra djur som lever i området.
Förutom projekten i samhället letar Forestal Apepu även efter sätt att kontrollera hur marken mår på deras egendom.
I ett experiment med bioakustisk övervakning har man spelat in skogens ljud, vilket har hjälpt ett team med biologer att följa nivån av biologisk mångfald runt om i skogen med artificiell intelligens och maskininlärning.
På Forestal Apepus alla projektplatser i Paraguay och Symbiosis platser i Brasilien kan man få intrycket att satsningarna på att registrera, bevara och återuppliva floran och faunan i varje region inte har med varandra att göra. Men om man gräver under ytan ser man att de har gemensamma mål, som att säkerställa den återhämtningsförmåga hos jordens naturligaste platser som har tagits för given alldeles för länge.
Som Mariani på Symbiosis insåg när han först började tänka på sitt företag och till slut bestämde sig för dess namn: ”Det är samarbetet mellan olika arter med gemensamma fördelar – motsatsen till en parasit. Det jag vill uppnå är symbios. Det tjänar alla på.”
Dela artikeln
Media
-
Texten i den här artikeln
-
Bilder i den här artikeln