öppnas i ett nytt fönster
Tre personer paddlar kanot nedför en flod i Maharashtra i Indien.
I Maharashtra i Indien samarbetar Apple och Applied Environmental Research Foundation för att bevara och skydda mangroveskogarna – kustnära ekosystem som absorberar och lagrar koldioxid från luften.
Miljön 21 april 2022
Bara tio mil söder om den pulserande indiska hamnstaden Mumbai i Maharashtra växer två unika världar fram. Den pulserande staden med sina skyskrapor, restauranger, hotell, shoppingdistrikt, otaliga tuk-tuks och moderna bilar ger plats åt grusvägar, palmer, getter, kor spända framför träkärror, små utomhusmarknader och serveringar vid vägkanten.
Staden Alibag är navet i distriktet Raigad och kopplar samman Mumbai med ett nätverk av floder som rinner ut i Arabiska havet. Längs kusten växer det 21 000 hektar mangroveskog – ett av jordens mest naturliga skydd mot klimatförändringarnas påverkan, såsom oförutsägbara monsuner, stigande vattennivåer, cykloner, ja till och med tsunamivågor. Samtidigt absorberar de koldioxid från luften och lagrar den i form av så kallat blått kol i jorden, växtligheten och annat organiskt material. 
Applied Environmental Research Foundation (AERF) – som Apple gav anslag till år 2021 – undersöker hur man kan skydda mangroveskogarna i området genom att skapa alternativa, hållbara arbetstillfällen i lokalsamhällena som både utnyttjar och gynnas av den biologiska mångfalden och motståndskraften i mangroveskogarnas ekosystem. Avtalen innebär att byborna får långsiktigt stöd i utbyte mot att de bevarar området och ställer om till en lokal ekonomi som blomstrar när mangroveskogarna mår bra. 
AERF använder sig även av resultaten från Conservation Internationals pilotstudie om blått kol i Cispatá i Colombia, som påbörjades 2018.
”Kampen mot klimatförändringarna är en kamp för de människor över hela välden vars liv och levebröd är mest hotade av krisen, och det är kärnan i vårt arbete – från Colombia till Kenya till Filippinerna”, säger Lisa Jackson, Apples Vice President for Environment, Policy, and Social Initiatives. ”I och med vårt nya samarbete i Indien fortsätter den här positiva utvecklingen, det bidrar till att samhället får ekonomiska fördelar av att återställa mangroveskogarna som skyddar dem mot klimatförändringarnas värsta följder.”
Archana Godbole, ledare för AERF, har älskat naturen sedan hon var barn. ”Växter är en symbol för tidens gång”, säger hon. ”Och träd är en symbol för tålamod. De är tysta åskådare genom tiderna – ju mer jag studerar och förstår dem, desto mer ödmjuk känner jag mig inför dem. Upplevelserna har inspirerat mig att kämpa för att bevara och rädda träd och skogar.” 
Archana Godbole, ledaren för Applied Environmental Research Foundation, i en kanot på en flod i Indien.
Växttaxonomen Archana Godbole, ledare för Applied Environmental Research Foundation, har de senaste 30 åren arbetat med samhällsbaserat naturskydd.
Godbole, som är utbildad växttaxonom, har de senaste 30 åren specialiserat sig på samhällsbaserat naturskydd. I Raigad försöker AERF sluta avtal om att bevara mangrovskogarna med samhällen som har förlorat sina skördar och bördiga åkermarker på grund av saltvatten och brustna fördämningar.
”Lokalbefolkningen och deras förfäder var bönder, och plötsligt nådde havet ända fram till farstukvisten”, säger Godbole. ”Men nu har de lärt sig nya färdigheter och att hantera den nya situationen. Idag vet alla vet att mangroveskogar fångar upp koldixid och är viktiga vapen i kampen mot klimatförändringarna. Därför är vi glada över att finnas på plats och samarbeta med lokalbefolkningen för att se vilka fördelar de kan ha av mangroveskogarna. Vi hoppas att vi kan skapa en känsla av djup samhörighet med marken och mangroveskogarna.” 
Nedan finns bilder på några bybor och en skymt av deras uthållighet inför de ökande klimatproblem som de står inför.
Fiskaren Namdev Waitaram More vid floden i byn Karanjveera i Indien.
75-årige Namdev Waitaram More, byäldste och expert på traditionella fiskemetoder i Karanjveera, hjäper AERF att komma i kontakt med bybor för att diskutera hur bevarandet av mangroveskogen kan leda till arbetstillfällen och alternativa inkomster.
Karanjveera är en liten by med bönder och fiskare – som vanligtvis fångar krabba och räkor – och deras familjer. Namdev Waitaram More är byäldste och expert på traditionella fiskemetoder. I 75 år har han levt sitt liv i samspel med mangroveskogen och han har respekt för de skyddande egenskaper som har hindrat saltvattnet från att tränga upp i risfälten. 
More och hans kusin hjälper nu AERF att komma i kontakt med andra bybor för att prata om hur man ska bevara salta våtmarker och mangroveskog. ”Mangroveskogen är som en svamp”, säger han. ”Det finns ett band mellan människorna här och mangroveträden. Om de försvinner, så försvinner våra fördämningar, och då försvinner våra risfält. Vi överlever tack vare bandet mellan vår mat, våra fördämningar och våra mangroveträd.” 
Bonden Usha Thakur sitter vid floden Amba.
Usha Thakur, bonde från byn Hashiware där odlingsmarkerna nu ligger helt under vatten, undertecknade ett av de första avtalen med AERF om att skydda mangroveskogen som nu täcker området.
Usha och hennes son Tushar Thakur är bönder från Hashiware, en by lägs floden Amba, vars odlingsmarker ligger helt under saltvatten sedan en lokal fördämning brast 1990. Marken är nu en mangroveskog, men ett par meter från flodens stränder sticker det upp övergivna hus ur det grumliga vattnet, som påminner om områdets förflutna. Thakur var en av de första byborna som skrev under ett avtal med AERF om att skydda mangroveskogen.
Sedan 1966 har mangroveskogen vuxit på odlingsmarkerna som en gång tillhörde bönderna i Hashiware.
”Med vårt arbete och medvetenhet om hur viktig mangroveskogen är och möjligheten att skapa hållbara verksamheter som genererar inkomst har vi gett kustsamhällena i Raigad hopp om framtiden”, förklarar Godbole från AERF.
Mangroveträdets rötter som ett nät över vattnet vid den indiska kusten.
Friska mangroveekosystem kan lagra mer koldioxid i marken – så kallat blått kol – än skogar på land.
Mangroveskogarnas förmåga att skydda byar vid den indiska kusten har nyligen satts på prov. När en gigantisk jordbävning under vattnet utanför Indonesien utlöste den enorma tsunami som bland annat sköljde över Indiens östkust 2004, insåg folk att mangroveskogarna var tysta väktare som absorberade vågornas kraft och därmed skyddade byarna bakom dem. Under de senaste åren har regionen allt oftare drabbats av kraftiga cykloner, bland annat i Nisarga 2020 och Tuktae 2021. I Raigad arbetar familjer i byarna med att skydda mangroveskogarna och därmed även sig själva och sitt levebröd. 
Fiskaren Mangesh Patil står i dörröppningen till ett hus i byn Ganesh Patti.
Fiskaren Mangesh Patil kommer från Ganesh Patti, en by som blev helt översvämmad när en lokal fördämning brast på grund av allt högre tidvatten. Ändå återvände han till sitt barndomshem. ”Det var här vi föddes”, säger han. ”Vi var lyckliga här. Så vi kommer alltid tillbaka.”
I byn Ganesh Patti gick bönderna med på att underhålla sina delar av bevattningsdiket som skiljer odlingsmarken från mangroveskogen och flodbanken. Men de enskilda böndernas arbete räckte inte till. Enligt den lokale fiskaren Mangesh Patil, vars hem nu är i ruiner och omgivet av mangroveträd, var det kraftiga vågor och stigande vattennivåer som ledde till att fördämningen gradvis förstördes.
Men för invånarna i den sjunkna byn kändes det som om det skedde över en natt. 
”Tidvattnet steg medan vi låg och sov”, säger Pati. ”Plötsligt forsade vattnet in och dränkte våra madrasser. På morgonen insåg vi att hela vyn stod under vatten.”
När vattnet drog sig undan kunde byborna se förödelsen, och de insåg att de måste börja om från början. Efter att ha flyttat till en närliggande by fortsatte många att titta till sina tidigare hem, gå till det lokala hindutemplet och fiska räkor och krabbor i vattnen där de växte upp. Det gjorde även Patil och hans bror. 
”Alla människor måste lära sig att överleva oavsett naturens nycker”, säger Patil. ”Det är det vi har gjort, och nu finns det ett band mellan oss och mangroveträden. Det var här vi föddes – och vi är lyckliga här. Så vi kommer alltid tillbaka.” 
Två indiska kvinnor lagar mat på ett friluftskök.
En del av det anslag som Apple gav AERF ska gå till friluftskök till byborna. Dessa eldas med biobränsle, så att man kan laga mat utan att vara beroende av ved från mangroveskogen.
Utöver att finansiera avtal med byarna i området, används Apples anslag till att köpa in och dela ut bärbara friluftskök som drivs med biobränsle, så att byborna kan laga mat utan att behöva hugga ner mangroveträd.
Fiskaren Bhavik Patil sitter på ett mangroveträds rötter.
Bhavik Patil, en lokal fiskare från Pen Vashi, lekte i mangroveskogen när han växte upp. Idag fångar han fisk och krabbor i dess grumliga vatten.
Bhavik Patil är en lokal fiskare från Pen Vash och expert på hur man livnär sig på mangroveskogarna. Han har hjälpt AERF i samtalen med byborna i Raigad. Patil kommer från en fiskarfamilj och berättar att hans föräldrar brukade sätta upp en gunga i mangroveträden som han och hans bror kunde leka med medan föräldrarna fiskade på floden. Idag är han inte bara fiskare utan en av många – bland andra Mothe Bhal och Vithalwadi – som förhandlar med sina grannar i byn om hur man kan bevara mangroveskogarna och använda dem på ett hållbart sätt. För att skydda träden ber de bland annat byborna att samla torra grenar från marken. 
En närbild på Jayant Sarnaik, en av grundarna av AERF.
Jayant Sarnaik, en av grundarna av Applied Environmental Research Foundation, tror att de senaste årens klimathändelser i Raigad har visat invånarna i byarna längs kusten hur viktigt det är att skydda mangroveträden.
Medlemmarna i AERF brinner för sitt jobb med att skydda mangroveskogen. Godbole och Jayant Sarnaik grundade organisationen för 27 år sedan och de har fortsatt att sträva efter att skapa naturskydd på gräsrotsnivå ända sedan dess. 
”Att skapa motståndskraft mot klimatförändringar är en ständig process för kustnära samhällen”, säger Sarnaik från AERF. ”Eftersom de här samhällena har funnits längs kusten i många generationer, så kan de havet och vet mycket väl hur det samspelar med klimatet. Klimatförändringar är inte ett nytt fenomen för dem, men de senaste fem till tio åren har de upplevt drastiska förändringar. De senaste cyklonerna har fått invånarna att bli varse hur viktiga mangroveskogarna är som naturligt skydd mot den här sortens katastrofer. De väckte också intresset för mangroveskogar i andra delar av landet.” 
Framtiden ser, precis som Godbole säger, lovande ut. ”Samarbetet med Apple och Conservation International är ett fantastiskt tillfälle att undersöka hur bevarandet av mangroveskogen kan innebära fördelar för samhället”, säger hon. ”Även om problemen med att bevara mangroveskogen är många och varierar från plats till plats inom området där vi driver projektet, så ser vi många möjligheter. Vi utbildar vår grupp av unga entusiastiska medarbetare och lokalbor om blått kol och är övertygade om att vi kommer att nå långt i arbetet med att bevara mangroveskogarna i det livliga kustområdet längs Arabiska havet.”
Apple bidrar aktivt till insatser för att öka klimatresiliensen i världen på ett sätt som är ekonomiskt gynnsamt för de samhällen som påverkas mest av klimatförändringarna. Det senaste året har Apple stöttat Irrecoverable Carbon Finance Labs arbete med att skydda några av världens känsligaste ekosystem tillsammans med Conservation International. Apple har även delfinansierat forsknings- och pilotprojekt för att öka antalet naturbaserade koldioxidlager i Kina tillsammans med China Green Carbon Foundation. Apple skänker nu pengar till Världsnaturfonden för varje Apple-produkt som köps med Apple Pay på Apple Store, i Apple Store-appen eller på apple.se under veckan kring jordens dag. Dessutom stöder man Climate Crowd, som är ett WWF-program för att öka klimatresiliensen i lokalsamhällen och främja hållbar försörjning.
Dela artikeln

Media

  • Texten i den här artikeln

  • Bilder i den här artikeln

Presskontakter

Apples mediesupport

media.se@apple.com

08-703 30 48