”Hometown”, tagen med iPhone 12 Pro

Svarta personer har olika mörk hud, olika slags hår, olika ljud, språk och dialekt och olika kultur. Svarthet är snarare ett spektrum. Svarta människor kommer till Washington, D.C. från hela USA och andra länder för att studera, arbeta och engagera sig politiskt, och alla för med sig sin egen kultur. Staden blir till en stor smältdegel. Washington, D.C. har en stor västafrikansk befolkning. Där bor bland annat den största etiopiska befolkningsgruppen utanför Etiopien, och de bidrar till den svarta kulturmiljön. En annan grupp är de infödda Washingtonborna, som skapat go-go-musiken, modetrender och utvecklat cykelkulturen. Allihop bidrar de till smältdegeln. Mångfalden hos den svarta kulturen, och i synnerhet i Washington, D.C., är något som jag ville fånga i de här bilderna på Nate, Taryn och Chris. De är alla så unika och olika, från sättet att klä sig till hårets struktur till kulturell bakgrund.

Nate har en sån otrolig energi att till och med hans ansiktsuttryck gestaltar känslan av Washington, D.C. Jag söker oftast efter direkt ögonkontakt när jag fotar. Med ultravidvinkelkameran kan jag komma väldigt nära inpå en person och ändå få direkt ögonkontakt men även få med massor av saker i bakgrunden som skapar en mer komplett bild.

Jag ville fånga Chicagos innersta väsen. Många jazz-, blues- och gospelmusiker har inlett sin karriär i Bronzeville och därför ville jag fånga Sam i hans rätta element, spelande på sin trumpet, och samtidigt placera honom i områdets historiska kontext. Även South Shore Drill Team har en lång historia i Chicago. När jag fotade med iPhone 12 Pro kunde jag placera såväl Sam som bandmedlemmarna i de här miljöerna och omedelbart se dem i ett nytt ljus. Jag imponerades av hur snabb kameran var och att jag snabbt kunde konvertera färgbilder till svartvitt och därmed förstärka den historiska, tidlösa känslan. 

Ända sedan jag var liten har min mamma inpräntat i mig hur viktigt det är att känna till sin historia. Hon lärde mig också att allt svart var suveränt. Malcolm X var suverän. Martin Luther King var suverän. Jag växte upp i Italien, och där fick man inte lära sig särskilt mycket om afroamerikansk historia i skolan, så min mamma såg till att jag fick kunskap om mitt folks ledare och rörelser. Mitt jobb som fotograf är att dokumentera hur de svarta i Chicago har det. Min förhoppning är att historierna jag berättar ska bidra till att förändra hur man ser på Chicago i övriga världen.

Genom åren har svarta människor blivit bortkörda från El Porto i Manhattan Beach. Så länge USA har funnits har svarta människor förvägrats tillgång till rekreationsområden, exempelvis hindrats från att surfa i Manhattan Beach. Marikah och Ludine uppvisar motståndskraft och styrka – att svarta kvinnor kan göra allt vi vill om vi bara går in för det och får tillgång till det. Jag ville visa upp skillnaderna i surfarkulturen nu och då, och visa hur svarta kvinnor tar plats i den här miljön och ser ut som om de hör hemma där.

Jag är tredje generationen Detriotbo. Mamma jobbade på bank och pappa vid löpande bandet i bilindustrin, precis som hans pappa gjorde före honom. Jag är från West Side. De flesta av grannarna kände varandra, och tvärtemot vad många påstår fanns det många familjer på vår gata och en genuin känsla av samhörighet. Området var inte perfekt, men hos de hårt arbetande medelklassmänniskorna fanns en känsla av stolthet. Så jag håller ögonen öppna efter den där stoltheten. Ibland visar den sig i ansiktet på Detriotbor när de går runt på stan, andra gånger är den närvarande i själva platsen, i skönheten hos Detroits olika miljöer och i stadens energi. 

De här bilderna rymmer många dimensioner. Jag fotade byggnader eftersom jag ville se hur iPhone 12 Pro hanterar extrema högdagrar och extrema skuggor i samma bild. Bilderna sticker ut direkt, utan att man behöver redigera dem.

Jag tänker på svartheten som ett socioekonomiskt kitt, något som nästan alla svarta människor delar och förstår. Den är Joy and Pain (glädje och smärta), som Frankie Beverly sjöng. Den är den nedärvda förmågan att överleva, och till och med klara sig bra, trots förekomsten av vissa krafter som kanske skulle föredra att vi inte ens fanns. Den finns i sättet vi angriper problem på, och den finns i vår intellektuella uppfattning av världen omkring oss. Den är det goda som vi byggt upp och det onda som vi uthärdat, vilket gör att vi bemöter fientliga krafter med trots samtidigt som vi kan vara vänliga mot människor vi inte ens känner. Den är en ömsesidig insikt om att vi som grupp löper samma gatlopp oavsett vilken stad vi bor i.

Svartheten är generationsöverskridande. Den handlar om släkten och platserna som är meningsfulla för oss. I de här bilderna försökte jag fånga en känsla av den vanliga New Yorkbons intimitet och autenticitet genom att ta med nära vänner och familjemedlemmar som alla kommer från samma plats som jag. Jag placerade dem i våra kvarter i staden för att visa upp en naturlig bild av de här riktiga, sanna delarna av New York för människor från andra delar av världen. 

Fotograferna du ser här utgör bara en bråkdel av alla vars arbete kommer att visas upp med början idag. På instagram.com/apple hittar du fler fotografer och deras berättelser. Under hela februari kommer Apple dessutom att lansera nya utvalda samlingar, Today at Apple-pass och mycket annat för att uppmärksamma Black History Month. Mer information hittar du på apple.com/se/newsroom. I de virtuella passen och praktiska övningarna som anordnas av Today at Apple i samarbete med design- och konstförlaget It’s Nice That ska svarta kreatörer prata om att åstadkomma förändring genom kreativitet. Deltagarna får lära sig att fotografera i Apple ProRAW-formatet samt utforska redigerings- och urvalsfunktionerna i appen Bilder på iPhone. Fotografen Bethany Mollenkof, som bland annat tagit bilden “Hometown” i Los Angeles, kommer också att vara värd för ett pass nästkommande månad. Läs mer på apple.co/new-world.