Artikel
13 februari 2019
Behind the Mac-kreatör hyllar sin litterära ikon
Barry Jenkins om James Baldwin, att filma svart hud och filmskapande under iPhone-epoken
Oscarbelönade regissören Barry Jenkins säger att han ”halkade in på filmskapande” och studerade på Florida State University i några år innan han upptäckte deras filmskola. ”Jag gick på filmskolan precis under skiftet mellan den gamla typen av film och den nya typen”, säger Jenkins, ”så vi fick lära oss att redigera film på klippbord där man faktiskt var tvungen att fysiskt klippa i filmen och tejpa ihop den igen. Så vi gjorde det i ett år och gick sedan över till vad man kallar icke-linjär redigering. Det blev en chock.”
”Men jag tog med mig vad jag hade lärt mig”, fortsätter han. ”Klipp bara när det verkligen behövs.”
I förra årets kampanj Behind the Mac som hyllar kreatörer som använder Mac i sitt arbete, syns Jenkins där han står och håller i sin MacBook Pro under ett paraply i regnet. Regissören exporterade slutversionen av sin film Moonlight som vann en Oscar 2017.
Jenkins har utbildats inom både traditionellt och modernt filmskapande och blandar sitt hantverk med digital utrustning som en ARRI Alexa-kamera, MacBook Pro och till och med en ny iPad Pro. ”De här Arri-kamerorna och Apples plattform är två saker som har bidragit till att jag har blivit den filmskapare jag är”, säger Jenkins.
Hans senaste film, en filmatisering av James Baldwins bok If Beale Street Could Talk, är en mörk historia om livet för svarta i USA på 1970-talet och lyfter fram svårigheterna ett ungt par står inför när de letar sig fram i en värld som förändras omkring dem. Novellen publicerades 1974, sex år efter mordet på Martin Luther King 1968 och tio år efter att Civil Rights Act (1964) antogs.
Baldwins litterära ton är kritisk och oförlåtande i sin analys om hur världen omkring honom ser ut. Han skapar en skör balans mellan skönheten och brutaliteten i USA.
I Jenkins filmatisering skapas denna balans genom porträtt och scener med Tish (som spelas av KiKi Layne) och Fonny (Stephan James), från Harlems gator och West Village till det skottsäkra glaset i Manhattan Detention Complex – eller The Tombs.
”Mitt jobb när jag skapade den här filmen – när det gäller hantverket och estetiken – handlade om att förmedla den här inre rösten till ljud och bilder och att göra det med James Baldwins ord.”
För att översätta Baldwins ord till rörlig bild berättar Tish händelserna som ledde fram till hennes och Fonnys nuvarande status: de är förälskade, väntar barn och kämpar för Fonnys frihet efter hans felaktiga arrestering.
”Filmen består av minnesströmmar och mardrömmar, så hur ser 19-åriga Tish på Harlem? Jenkins fortsätter: ”Hur vill hon komma ihåg det? Och när vi kom fram till det öppnade sig hela världen för oss.”
If Beale Street Could Talk är den första engelskspråkiga filmatiseringen av James Baldwin, en prestation som hade sina egna unika utmaningar.
”Litteratur är ett väldigt inåtriktat medium, allt handlar om den inre rösten”, säger Jenkins. ”Och film handlar om att agera på ett visst sätt. Med ljud och bilder alltså. Man kan inte alltid komma in i karaktären, och kraften i James Baldwins texter ligger i den inre rösten. Så mitt jobb när jag skapade den här filmen – när det gäller hantverket och estetiken – handlade om att förmedla den här inre rösten till ljud och bilder och att göra det med James Baldwins ord.”
Beale Street har filmats med en ARRI Alexa 65 och ger publiken en nära inblick i livet för svarta. Jenkins är tacksam att kunna fånga närheten i svartas familjer och kärlek, som hans litterära ikon har skapat, i ett så stort format.
”Filmhistorien är knuten till 35 mm-film”, förklarar Jenkins. ”De här kamerorna är nu datorchip som man kan programmera och skriva algoritmer för vad de ska göra och hur de ska tolka ljud. Tidigare var man på sätt och vis begränsad av hur olika slags film skapades och vad deras dynamiska omfång var. När vi börjar skapa en film idag kan vi i stället programmera datorn från grunden. Så redan från början bygger vi kamerorna så att de prioriterar mörkare färger, det vill säga mörkare hudtoner. Det är en stor frihet.”
Bakom de nya kamerorna behövs fortfarande en del filmmagi. Här behövs redigeraren.
Joi McMillon har arbetat tillsammans med Jenkins under en lång tid. Hon är en av de två Oscarsnominerade redigerarna på Moonlight och är expert på Avid på Mac Pro. McMillon arbetade tillsammans med Jenkins och filmfotografen James Laxton för att levandegöra filmen.
I en scen tillbringar Fonny och Daniel (Brian Tyree Henry) timtal med att prata i Fonnys lägenhet där de går från småprat till något som oroar Daniel.
”Det är som en scen inuti en scen, och de ändrar belysning och vinkel. Som publik blir man därför inte trött på att vara på samma plats så länge”, förklarar McMillon. ”Nu finns det ny information i varje avsnitt i den här delen av filmen.”
Jenkins ville att publiken skulle känna energin som förflyttas mellan Fonny och Daniel. En kamera går långsamt mellan dem och tränger djupare och djupare in i Daniels tankar och Fonnys reaktion.
”Det finns så mycket värme på Fonnys och Daniels hud och samtidigt är det de pratar om så mörkt och skrämmande. Jag gillar verkligen den kombinationen”, säger McMillon. ”Sättet det är filmat på gör att det känns som att man sitter vid bordet tillsammans med dem.”
Det här sättet att filma är något som Jenkins använder ofta. Publiken satt vid ett liknande bord i en restaurang i Moonlight och flöt till och med runt i havet tillsammans med karaktärerna.
Idag har Jenkins, McMillon och Beale Street-familjen chansen till ännu fler priser. Filmen har nominerats till tre Oscars: Bästa kvinnliga biroll (Regina King), bästa filmmusik (Nicholas Britell) och bästa manus efter förlaga (Jenkins).
”Till och med vi från den gamla skolan lär oss de här nya verktygen. Vi jobbar hårt och digitalt.”
Nästa projekt är en Amazon-serie baserad på Colson Whiteheads Den underjordiska järnvägen. Jenkins säger skämtsamt att med den filmen så har han bockat av allt på sin konstnärliga önskelista: ”Göra en film om var jag kommer ifrån, och det blev Moonlight. Jag ville också filmatisera min favoritförfattare, och det var Beale Street. Och det sista jag ville göra var något om villkoren för slavarna i USA, och det är Den underjordiska järnvägen.”
Jenkins bockar av allt på sin lista och är samtidigt medveten om att en ny generation filmskapare är på väg som han säger kommer att ta över snart. ”Till och med vi från den gamla skolan lär oss de här nya verktygen. Vi jobbar hårt och digitalt”, säger Jenkins. ”Steven Soderbergh har jobbat nästan helt på iPhone under de senaste åren.” (Soderberghs senaste film High Flying Bird filmades helt på iPhone 8 och har premiär på Netflix nästa månad).
”Man kan typ skapa vad som helst nu, antingen på telefonen eller med en systemkamera”, säger han. ”Världen ligger framför unga filmskapares fötter.”